Lata sjökon och koalan
Bröööl! Lyftkran tack! Ni vet den där känslan när kroppen nästan domnar bort. Kan.inte.röra.benen. Sängen känns mil bort, välling ska förberedas och tänder ska borstas. Haha världsproblem.
Så ja idag känner jag att vi kan stryka det där med att vara piggare. Lat är mitt tilltalsnamn för stunden. Christoffer satsade rätt och åkte ut och fiskade nu på kvällen. Han är ju väldigt stark och jag vet att han (ännu) orkar bära mig ;P
Och lilla Lovi då. Henne kan vi nog kalla för koalan idag. Eller om hon fick bestämma skulle hon sitta som en liten leverfläck på min kropp. Men tanden kämpar sig upp i stadig takt så kanske blir hon på bättre humör snart. Eller så får hon klänga sig fast så får vi åka runt i lyftkranen tillsammans;)
Hoppas så att den tillfälliga energin bestämmer sig för att komma tillbaka imorgon.
