Vecka 23 (22+0)

Barnet

 

Barnet är nu så stort att du kan känna de olika kroppsdelarna. Barnet fortsätter lagra fett men huden är ofta rynkig.

 

Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin. Insulin behövs för att transportera blodsockret till kroppens celler. Barnet börjar även varva perioder av vakenhet och sömn.

 

Redan nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer.

 

Vikt 600 gram.

 

Mamma

 

Du har kanske gått upp fem till sju kilo, eller mer. Många kommenterar magen och säger att den är stor eller liten. Lyssna inte så noga, din barnmorska stämmer av att allt är som det ska. Känner du när barnet hickar? Det kan kännas lite roligt som ett regelbundet pickande som pågår någon minut. Långt ifrån alla känner när barnet hickar.

 

Stress:

 

Känner du dig stressad? När du stressar frigörs hormoner i ditt blod som sedan passerar moderkakan och överförs till barnet. När mammans puls ökar av någon anledning, så ökar också barnets puls. Det kan du märka genom att barnet kan sparka. Vi lever i en stressig värld men försök att leva lite lugnare när du är gravid. Planera för ledighet i slutet av graviditeten. De allra flesta kvinnor behöver en tid för vila och för att koppla om från arbetslivet inför förlossningen och nyföddhetsperioden. Du kan för stunden lugna barnet genom att lugna dig själv, till exempel genom avslappningsövningar och vila. Du kan även försöka stryka över magen. Ta väl hand om dig!

 

Egna tankar:

 

Ja nu börjar jag verkligen känna mig gravid på riktigt. Känner hur alla organ håller andan och backar bak mot ryggraden för att ge plats. Att böja sig framåt är ingen hitt! Men klart att lilla tösen ska ha plats:)

Vår lilla vilda tös förresten, trodde att jag kände många sparkar förr men nu går det inte ens att jämföra. Tycker det är liv mest hela tiden. Cowabangasparkar, kullerbyttor och sprattel. Och när hon vänder på sig hoppar jag verkligen till, det liksom kittlas. Det är då man börjar förstå att hon börjar bli rätt stor. Tänk att hon bara var 9mm första gången som det gjordes ett ultraljud, inte ens en cm:) En liten böna med ytteyttepytte små armar och ben. Rätt fantastiskt!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0