Fiona & Hope
Ja det finns vissa människor som jag hatar och vissa som jag älskar djupt.
Har alltid varit fängslad av alla slags animal rescue-serier. Satt just och kollade på ett avsnitt där djurpoliserna gick in i ett övergivet hus för att söka efter djur. De hittade två utmärglade valpar, smala men ändå vid liv. Och just när de skulle åka kom en granne och berättade att det fanns en till.
De återvände till huset och hitta mycket riktigt någonting liggandes i en kartong. En tillsynes död valp. Den var bara skinn och ben, kall och stel. Men vid närmare kontroll tyckte man se ett litet andetag.
I ilfart och sirener åkte de till närmaste djursjukhus. Veterinären tog upp valpen men hittade ingen puls. När man försökte sätta en kateter hittade man ingen ven som gav blod. Och man skulle just dödsförklara valpen när en sjukvårdare såg den blinka. Hon levde! Man lyckades efter det sätta dropp och gav andningshjälp. Ett andetag, och ett till.
Dagen efter det stod hon upp brevid veterinären och viftade på svansen. De hade verkligen räddad henne i sista sekund. Ja här satt jag och grät som ett litet barn. Känner en sån otrolig kärlek för de människor som kämpar för djuren. Utan dom hade lilla Hope trodligtvis dött efter någon timme.
Och att sen få se henne med sina nya ägare. Hope och hennes hundkompis sprang vid vattenkanten, tuggade på pinnar, fulla av lycka och liv.
Hittade ingen klipp på just detta men det här klippet är minst lika gripande. Sagan om hur lilla Fiona räddades ur helvetet. Den som inte blir rörd av detta kan inte kalla sig mänsklig.
Har alltid varit fängslad av alla slags animal rescue-serier. Satt just och kollade på ett avsnitt där djurpoliserna gick in i ett övergivet hus för att söka efter djur. De hittade två utmärglade valpar, smala men ändå vid liv. Och just när de skulle åka kom en granne och berättade att det fanns en till.
De återvände till huset och hitta mycket riktigt någonting liggandes i en kartong. En tillsynes död valp. Den var bara skinn och ben, kall och stel. Men vid närmare kontroll tyckte man se ett litet andetag.
I ilfart och sirener åkte de till närmaste djursjukhus. Veterinären tog upp valpen men hittade ingen puls. När man försökte sätta en kateter hittade man ingen ven som gav blod. Och man skulle just dödsförklara valpen när en sjukvårdare såg den blinka. Hon levde! Man lyckades efter det sätta dropp och gav andningshjälp. Ett andetag, och ett till.
Dagen efter det stod hon upp brevid veterinären och viftade på svansen. De hade verkligen räddad henne i sista sekund. Ja här satt jag och grät som ett litet barn. Känner en sån otrolig kärlek för de människor som kämpar för djuren. Utan dom hade lilla Hope trodligtvis dött efter någon timme.
Och att sen få se henne med sina nya ägare. Hope och hennes hundkompis sprang vid vattenkanten, tuggade på pinnar, fulla av lycka och liv.
Hittade ingen klipp på just detta men det här klippet är minst lika gripande. Sagan om hur lilla Fiona räddades ur helvetet. Den som inte blir rörd av detta kan inte kalla sig mänsklig.
Kommentarer
Postat av: Annalotta
Men...oj vad fint!Ja det finns verkligen människor som gör en fantastiskt insats för djuren. Ja visst blir man tårögd, först av sorg och sedan av lycka och glädje som tur är slutar den här historien lyckligt och fint!
Kramar Annalotta
Trackback
