Mikaelas blogg

Fina, fina moster P's familj

Så trött och sliten efter denna underbara dag.

Vädret har ju varit helt perfekt och lilla Amalia kunde inte ha fått ett bättre väder att döpas i. Ja dopet var vi ju på först, var riktigt roligt att träffa den delen av släkten. Vissa hade jag nog inte träffat på.. ja sen jag var 10-11 år? Och sist jag satte min fot i kyrkan var när Max döptes, dvs för 13 år sedan.

Sen åkte vi vidare till mormor & morfar och hälsade på en snabbis, tog ett glas juice och satt vid köksbordet och pratade. Saknar verkligen att kunna spontanbesöka dom. Bara för att säga hej liksom:)

Och sista hållplatsen på karlskogafärden blev hemma hos mamma för att äta mat och hämta hem Maja. Visste även att hon ville klappa på magen så då får man ställa upp:) Känns fortfarande lite konstigt att folk vill klappa en på magen, det är helt ok såklart, bara lite ovant.

Men nu är vi hemma igen och Maja står i fönstret och spanar efter husse (som repar). Kvällens återstående timmar kommer garanterat spenderas i soffan, innehållande tre tröttisar och en pigg bebis.