Hellu!
Vi lever:) Håller just på att byta internet här hemma och det är ju inte riktigt lika kul att blogga via telefonen. Har även massa bilder som bara väntar på att få laddas upp. Har provat såå många gånger att internetdela från telefonen till datorn men jag förstår verkligen inte hur man gör. Det lustiga är väl dock att jag lyckades för några månader sen. Total teknisk blackout yo!
Men livet har rullat på, utan internet eller ej. Jag väntar otåligt på att min kropp ska fatta att amningen är över. Smärta verkligen! Det är ju mer än en vecka sen vi slutade... Trögfattad kropp.
Lovan är lika go och vild som alltid. Och så nyfiken som hon blivit! Mer än vad hennes kropp hinner med. Klättrar på allt! och vipps ned i golvet. Det är inte bara en och två gånger som man satt hjärtat i halsgropen. Men världen är ju till för att upptäckas och att ramla (med måtta) är bara nyttigt. Om hennes små ben bara orkade hålla henne uppe;)
För tillfället sover hon vilan i min famn. Skönt att ha kvar den mysiga stunden. Trött är hon och DET förstår jag. Usch denna natt vi lämnar bakom oss... Det är lätträknade timmar vi fick sova inatt. Kändes som att hon vaknade en gång i halvtimman och det med att skrika! Hon verkade inte ha ont någonstans utan kunde verkligen inte somna djupt nog.
Utvecklingsfas, utvecklingsfas..
Jag vet att det går över och att det bara är att 'rida ut stormen'. Det krävs bara en nedrans massa påminnande. Gläds åt att hon är sig själv på dagen iaf. Buset i högperson!
