6/10 -12

Åh lugn kväll, så underbart. Christoffer är på en spelning och Lovisen sover i sin säng. Så just nu är det bara jag, chipsskålen och drickan;) Man uppskattar verkligen de få stunderna då man bara kan andas ut en stund.

Livet som nybliven förälder är hur coolt som helst, jag är en mamma liksom och har världens finaste dotter. Men det är såklart väldigt mycket jobb och är kanske livets största omställning.

Älskade att sova innan Lova kom, minst åtta timmar varje natt. Nu har sömn blivit något så sjukt stort, så eftertraktat, efterlängtat och välbehövligt. Den ständiga strävan;) Men det är helt sjukt hur kroppen har anpassat sig, somnar nu mer på två sekunder och faller direkt i djup sömn, allt för att få så mycket energi som möjligt.

Dock tycker jag att Lova sover hyfsat bra på natten. Hon vaknar var tredje timma då hon vill äta. Det som tar all vår energi är eftermiddagarna då koliken kryper fram likt den djävul den är. Det är så jobbigt att se sin lilla ha ont. Dock har hon säkert en lindrigare variant då det inte är varje dag och oftast bara runt två timmar, men de timmarna är evighetslånga.

Vi har nog provat allt i vår makt, minifomdroppar, semperdroppar, magmassage och nu har vi även köpt hem en 'mirakelflaska' från england (gripe water) som vi snart ska testa. Annars hoppas jag och tror att detta snart måste försvinna utav sig själv. Folk snackar ju om den magiska gränsen vid 3-månaders åldern, som förhoppningsvis även gäller Lova.

Vill ju inte att hon ska behöva spendera alla sina eftermiddagar i gråt, hållandes i 'kolikgreppet'. Längtar så tills hon kan vara så som hon är på förmiddagarna, glad, nyfiken, busig och lekfull.

Det gäller att fokusera på att det kommer att gå över och jag tänker många gånger på de som har det värre, kolik dygnet runt, de som aldrig får sig de där leendena utan bara tårar och skrik.

Men kärleken som man har till sitt barn väger upp allt med råge, vad gör det att vi trampat upp stigar i lägenheten och vad gör det att man allt som oftast aldrig mins när man duschade sist. Det är så sjukt stort och det finns verkligen inget som skulle kunna stoppa det. Ingenting!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0