Vecka 23 (22+0)
Barnet
Barnet är nu så stort att du kan känna de olika kroppsdelarna. Barnet fortsätter lagra fett men huden är ofta rynkig.
Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin. Insulin behövs för att transportera blodsockret till kroppens celler. Barnet börjar även varva perioder av vakenhet och sömn.
Redan nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer.
Vikt 600 gram.
Mamma
Du har kanske gått upp fem till sju kilo, eller mer. Många kommenterar magen och säger att den är stor eller liten. Lyssna inte så noga, din barnmorska stämmer av att allt är som det ska. Känner du när barnet hickar? Det kan kännas lite roligt som ett regelbundet pickande som pågår någon minut. Långt ifrån alla känner när barnet hickar.
Stress:
Känner du dig stressad? När du stressar frigörs hormoner i ditt blod som sedan passerar moderkakan och överförs till barnet. När mammans puls ökar av någon anledning, så ökar också barnets puls. Det kan du märka genom att barnet kan sparka. Vi lever i en stressig värld men försök att leva lite lugnare när du är gravid. Planera för ledighet i slutet av graviditeten. De allra flesta kvinnor behöver en tid för vila och för att koppla om från arbetslivet inför förlossningen och nyföddhetsperioden. Du kan för stunden lugna barnet genom att lugna dig själv, till exempel genom avslappningsövningar och vila. Du kan även försöka stryka över magen. Ta väl hand om dig!
Egna tankar:
Ja de är så små!!! Små fossingar, knän, armbågar och nävar som far förbi där inne. Ibland känner man även en liten bula tryckas emot huden, lille rumpen<3 Mini har blivit mer och mer aktiv och sparkar riktigt hårt vissa gånger, tidigare har det mest varit små oskyldiga rörelser. Och jag njuter sååå! Iof är det ju lagomt skönt när det sparkas nedåt och någon stackars nerv torteras ned mot bäckenet. Aj;)
Ja stress... Något som jag verkligen försöker hålla mig undan ifrån. Men livet som mamma till en vild 1-åring innebär massor av tillfällen då man sätter hjärtat i halsgropen. (Rulla runt i soffan är ju jääätte kul ju, tills man nästan druttar ned på golvet. Gulp!). När Lova skriker riktigt högt, ja sjukt höga toner, känner jag hur lillen blir lite orolig där inne och sparkar vilt. Men ljud är ju liksom svårt att komma ifrån om man inte vadderar magen med kuddar dvs. Får bara se till själv att inte jäkta upp mig när Lova skriker, det är ju det enda man kan göra. Men visst har jag lite dåligt samvete för mini som inte har det lika lungt där inne som Lova hade det. Livet som lillasyskon antar jag.
I veckan har jag annars kännt mig ovanligt matt och energilös, till och från såklart. Tror inte att det har med järnvärdet att göra (hoppas inte iaf), utan det är nog bara en sån där period i graviditeten. Kanske har det även med hösten att göra, när Lova vaknar runt kl 6 är det mörkt som natten. Lite omställning för kroppen och framför allt sinnet såklart. Men ser fram emot lite mer energi.
