Vecka 37 (36+1)

 
 

Barnet

 

Barnet ökar fortfarande i vikt, men växer inte så mycket på längden längre. Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen. Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar. Nu ligger de flesta startklara med huvudet nedåt. Om inte, brukar man försöka vända det.

 

Vikt 3 kg..

 

Mamma

 

Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. Att föda mellan vecka 37+0 och fram till vecka 41+6 anses normalt. Ditt fundusmått har planat av nu och växer inte lika snabbt. Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu. Det är vanligare om du fött barn tidigare. Brösten producerar redan råmjölk. Bäckenet är utvidgat. Den allra sista tiden kan gravida kvinnor få svårt att sova. Kanske kan man se det som en förberedelse inför alla vakna nätter som väntar tillsammans med babyn.

 

Pappa/partner

 

Många män kan känna sig mindre sedda och betydelsefulla för sin partner mot slutet av graviditeten. Det beror på att kvinnan fokuserar mer på sig själv och livet i sin mage. Hon funderar säkert väldigt mycket på förlossningen och är kanske orolig och lite rädd. Fokuseringen kan jämföras med någon som tränar och förbereder sig mentalt inför ett maraton eller någon annan stor fysisk prestation. Oroa dig inte, hon behöver all tid och allt stöd hon kan få. Fråga om du kan göra något. Föreslå att ni packar en väska med saker ni behöver vid förlossningen som står startklar när det är dags. Fokusera på sånt du kan göra.

 

Egna tankar:

 
Tänk nu är vi här, vecka 37. Vi får se om det som förra gången slutar här eller om vi får en bebis som kommer i "normal" tid och det hoppas vi ju såklart på. Otroligt spännande iaf! Tänk, den här gången kanske det inte ens börjar med att vattnet går utan med värkar istället. Men blir det samma så hoppas jag bara så innerligt att vi har samma tur att vi är hemma när det händer.
 
Sammandragningarna kommer och går. Värst är det på kvällen, under dagen är det inte fullt lika många. Tycker också att det är svårt att veta hur många sammandragningar som är normalt att ha. Som här om kvällen när jag under ca en timme kom upp i 12 styckna. Då blev jag lite nervös men de försvann när jag väl somnat. Och det är väl huvudsaken, att de avtar.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0