Lättar på trycket
Usch vad jobbigt det är när man träffar familjen och måste säga hej då. Mamma, pappa & Max var som sagt här på eftermiddan, åt lite mat och fikade i massor. Jag älskar de alla så mycket och det gör så ont i hjärtat varje gång som man står vid dörren och vinkar av dom. Man påminns av hur mycket man saknar dom, hur tomt det känns att inte ha en stor familj runt omkring sig dygnet runt. Att inte kunna stödja sig mot mammas bak när hon slappar i tv-soffan, att inte kunna spela spel med pappa till kl 2 på natten och att inte kunna skrämma brorsan när han går på toan på kvällen. Det är sånt som man lätt glömmer bort när man inte träffar dom på ett par veckor, som sen rivs upp varje gång man träffar dom.
Men jag är såklart otroligt glad för att jag har min käre pojkvän, det är nu när jag bor med honom som jag verkligen fattar att jag inte kan leva ensam. Och förhoppningsvis får även vi en stor familj i framtiden, tillsammans. (Och med stor så menar jag inte 5-7 barn, så du kan va lugn älskling;)
Jag vet egentligen inte vad jag ville ha sagt med allt detta, var bara tvungen att 'lätta på trycket'. Men visst är det en omställning att flytta hemifrån, trots att det faktiskt gått ett helt år snart.
Men jag är såklart otroligt glad för att jag har min käre pojkvän, det är nu när jag bor med honom som jag verkligen fattar att jag inte kan leva ensam. Och förhoppningsvis får även vi en stor familj i framtiden, tillsammans. (Och med stor så menar jag inte 5-7 barn, så du kan va lugn älskling;)
Jag vet egentligen inte vad jag ville ha sagt med allt detta, var bara tvungen att 'lätta på trycket'. Men visst är det en omställning att flytta hemifrån, trots att det faktiskt gått ett helt år snart.
Kommentarer
Trackback
