De syndiga bullarna
Vi hade hela arbetsgänget spanat in de där kakorna & bullarna som låg på köksbänken, hela veckan. Ingen visste vems det var. Anders var t.o.m så sugen att han var tvungen att öppna ett paket för att smaka och köpte sen ett nytt och la på bänken. Men så i fredags när vi alla satt på lunch så berätta chefen att det var praktikenten som lagt dom där för att vi skulle fika tillsammans, men inte vågat säga nått. Och hon hade ju sin sista dag på onsdan.
Tyckte så jäkla synd om henne, hon hade köpt fika till oss som tack för att hon fick praoa där. Men inte vågat sagt att det var hon.
Jag har själv alltid varit blyg som mindre men då alltid vågat sagt till om det är nått eller sagt ifrån. Kan bara fantisera om hur jobbigt det måste ha vart för praktikanten och säkert fortfarande är. Vet ju av egen erfarenhet hur svårt det är att vara blyg av naturen när man går i skolan. Man är osäker, rädd för vad andra ska tycka och vill helst smälta in så gott som möjligt, genom att inte säga ett knyst.
Jag hoppas så innerligt att hon som jag växer ur den eviga osäkerheten och vågar stå för den hon är och står upp för sig själv. Det är alla människor värda och ingen ska behöva känna sig osynlig!
-Du är helt perfekt som du är och var stolt över det, över dig som person och att du är unik.
Kan även hälsa till praktikanten att fikat var gott, kändes syndigt att äta upp det men å andra sidan hade hon säkert velat att vi skulle det. Synd bara att hon inte var med runt bordet.
Tyckte så jäkla synd om henne, hon hade köpt fika till oss som tack för att hon fick praoa där. Men inte vågat sagt att det var hon.
Jag har själv alltid varit blyg som mindre men då alltid vågat sagt till om det är nått eller sagt ifrån. Kan bara fantisera om hur jobbigt det måste ha vart för praktikanten och säkert fortfarande är. Vet ju av egen erfarenhet hur svårt det är att vara blyg av naturen när man går i skolan. Man är osäker, rädd för vad andra ska tycka och vill helst smälta in så gott som möjligt, genom att inte säga ett knyst.
Jag hoppas så innerligt att hon som jag växer ur den eviga osäkerheten och vågar stå för den hon är och står upp för sig själv. Det är alla människor värda och ingen ska behöva känna sig osynlig!
-Du är helt perfekt som du är och var stolt över det, över dig som person och att du är unik.
Kan även hälsa till praktikanten att fikat var gott, kändes syndigt att äta upp det men å andra sidan hade hon säkert velat att vi skulle det. Synd bara att hon inte var med runt bordet.
Kommentarer
Trackback
